Till Julia

Julia, veken i vår lampa
brinner sakta ned!
Månans silverfålar trampa
nattens skumma led.
Tysta stunder vänligt sänka
täcket över oss,
och i fjärran eter blänka
våra bröllopsbloss.
Festligt ljuder herdestunden
Nöjets andedräkt
genombävar poppellunden,
eldar djurens släkt.
Filomelass kyssar löna
hennes brudgums sång.
Skogens turtur för sin sköna
brinner än en gång
Julia, gläds! Vi lyckligt hunnit
önskningarnes mål.
Dagens sorger ha försvunnit,
fylld är glädjens bål.
I det dunkel som oss höljer
endast stjärnan ler.
Ingen Argusblick förföljer
våra lekar mer.
Kärligt barmens glober svalle
mot sin druckne gäst!
Obetäckta former kalle
mig till nöjets fest!
Känsla sig i känsla spegle,
och i yrans stund
festligt kropparne besegle
själarnes förbund
Snart vi nödgas att försaka
dessa tidsfördriv.
Snart med dagen jag tillbaka
fått mitt tomma liv.
Att en brudnatt blott det vore,
Julia, i din famn!
Nöjd till Orkus då jag fore
utan glans och namn.